Nu är äntligen jobbet med vårt rustico igång! Just nu handlar det mest om att justera väggar, takbjälkar och dra rör för vatten och avlopp. En utvändig vägg riskerar att rasa så där behöver stenarna plockas ner och sättas tillbaka igen. Det ska bli spännande att se hur långt arbetet kommit när vi är tillbaka igen på andra sidan årsskiftet.
Vårt rustico har, som alla andra hus i centro storico, en egen historia. Den gamla borgen har rötter ända från romartiden, men så långt tillbaka har vi inte lyckats forska än. Men lite nutidshistoria har vi tagit reda på. Ni som varit i Testico och haft förmånen att bli serverade av Maria på restaurangen, vet redan att hon alltid är glad och trevlig och gärna svarar på frågor av alla de slag. Vi bor nästan grannar i vår gränd och vi byter gärna några ord när vi ses. Maria berättade en gång att hennes farfar ägt vårt rustico och olivlunden för länge sedan och att hon lekt både i huset och på olivmarken. Vi bad henne berätta lite mer av det hon kommer ihåg.
I somras gick vi tillsammans genom huset som vi nu ska renovera till lägenheter. 1954 köpte Marias farfar och farmor Pietro Fragola och Celestina Vignone en del av huset för 9000 lire. Bottenvåningen, piano terra, var stall och hönshus och förutom hönsen fanns getter och kaniner. Trädgården på baksidan var inhägnad för att hönsen skulle kunna gå fritt. Druvan Uva fragola odlades som en pergola och Maria kommer ihåg att hon och hennes kompisar i byn lekte på den lilla yta som fanns kvar.
I huset var köket den viktigaste platsen, det var här den vakna tiden spenderades när man inte arbetade. Här fanns en vedspis som värmde på vintern och här lagades förstås maten. Byn var fattig och människorna levde enkelt, främst på olivodling och egenodlade grönsaker. Djuren var en viktig del i det dagliga livet och Maria berättar att på kvällen fick alltid husdjuren sin tillsyn och mat först innan det var dags för resten av familjen. Man levde på det som odlades i trädgården och kött var en lyxvara. Kanin eller höns kunde på sin höjd serveras till söndagsmiddagen.
Förutom köket fanns ett gemensamt sovrum för hela familjen. Eftersom vedspisen i köket var den enda värmekällan i huset kunde det vara riktigt kallt på vintern. Maria sov över hos sin farmor och farfar ibland och för att inte frysa för mycket fyllde de hinkar med glödande kol och placerade nära sängarna. Så många täcken man kunde hitta behövdes också. Kläder och andra ägodelar förvarades i kistor. Ett annat viktigt rum var potatisrummet – det låg mot gränden och var det rum som var torrast och mörkast. Vatten hämtades på torget, tvättade sig gjorde man i köket och sina behov uträttade man i stallet.
Olivmarken som vi nu har renoverat brukades och var en viktig inkomstkälla. Idag är olivskörden snabbt avklarad under några veckor i november-december, då pågick den ända fram till maj. Istället för nät för att samla ihop oliverna, användes stora vita bomullslakan som varje dag fraktades fram och tillbaka från olivmarken med hjälp av åsnor eller oxar. Varje kväll efter dagens skörd hjälptes alla kvinnor och barn åt att tvätta lakanen med soda och aska. Mot slutet av skörden kom kvinnor från Piemonte, vars uppgift var att för hand plocka alla oliver som blivit kvar på marken.