Det är ingen nyhet att Italiens historia sträcker sig långt tillbaka i tiden. Vi hade dock inte riktigt insett vilket outtömligt kulturarv som finns att upptäcka innan vi gav oss av på vår giro runt landet. Historiska platser är spännande att se och lära av även om vi inte är några kulturnördar – men vi insåg snart att historiens vingslag ramlar över en, vare sig man vill eller inte.
Pompeis välbevarade skatter som grävts fram ur askan efter Vesuvius utbrott år 79 e.Kr är klart värda både ett och kanske flera besök. Det är ett riktigt stort område som man lätt kan tillbringa större delen av dagen på. Grannstaden Herculanum sägs också vara sevärd, ett mindre område men som också fortfarande är under utgrävning. Det sparade vi till en annan gång.
Rom är ju inte bara huvudstad i politisk bemärkelse utan också centrum för historiska lämningar med Colosseum som den kanske mest sevärda. Till skillnad från Pompei som inte hade några köer och gott om utrymme för besökarna kräver Rom planering och tålamod och är så överfullt att det förtar en del av upplevelsen. Många livnär sig på att köpa biljetter i förväg, utnämna sig till ”guide” och sedan sälja inträde, en kort ”guidning” och möjligheten att gå förbi de timmeslånga köerna för att ta sig in till attraktionerna. Det kan definitivt vara värt att betala lite extra för att slippa tillbringa tiden i Rom med att stå i kö.
I Puglia besökte vi de mest udda platserna (båda världsarv) som inte liknar något annat vi sett. Castel del Monte är en borg med åtta torn i perfekt skick som ligger högt på en kulle. Borgen byggdes på 1200-talet av en tysk-romersk kejsare, men ingen vet riktigt syftet med borgen. Den andra ytterligheten är de charmiga trullihusen i Alberobello: runda, vita hus med ”mössformade” tak som mest liknar små smurfhus. Vi hade blivit varnade för att det är en turistfälla men när vi var där i slutet av oktober var det ingen trängsel och kul att ströva runt och titta på staden med sina ca 5000 trullihus. Vi fick visserligen betala resans dyraste parkering men å andra sidan drack vi resans billigaste espresso med kakor till – så det jämnade nog ut sig.
Toscana har många välkända, välbesökta och charmiga borgstäder som ligger strategiskt utplacerade på kullarna – vi besökte bland annat San Gimignano och Montepulciano med bra middagar och goda viner. Lika fascinerande, men mindre turistiska borgar hittar man i Marche, som också liknar Toscana i sin natur med mjuka, böljande kullar. Vi hamnade först i Corinaldo, bland annat känt för sin ”Festa delle Streghe” (häxfest) på Halloween. Totalt ovetandes om detta kom vi dit dagen efter festen, men förstod att det var en viktig händelse av all utsmyckning att döma och att det fortfarande var många besökare med huvudvärk kvar i byn.
I jakten på vingården Loretello upptäckte vi av en händelse också själva borgen med samma namn – en fascinerande liten by där vi hittade vinet vi letade efter i en trevlig butik. Där fanns också ett ”country house” som vi la till tipslistan för nästa resa.
När vi skulle runda av vår resa och börja färden hemåt fick vi tipset att besöka borgen Gradara i Marche – något vi inte fick missa! Tipsaren har säkert helt rätt och vi åker gärna dit vid något annat tillfälle, men just där och då orkade vi bara inte med fler borgar. Vi undrar i vårt stilla sinne hur många borgar och stenlämningar som finns i detta avlånga land?