Det är flera italienska familjer som har sitt fritidshus i Testico, eller seconda casa som man ofta säger. Teresio och Silvana hör till den skaran, de kommer från skidorten Bardonecchia nordväst om Turin. Båda jobbar med turismen i området och har en del ledigt när det inte är högsäsong. I slutet av januari bokade vi in en långhelg för att hälsa på, se området och åka lite skidor.
Byn, som ligger precis på gränsen mot Frankrike, visade sig vara en mångsidig skidort. Liten stadskärna på ca 1300 möh, skidåkning upp till 2800 möh och nedfarter i flera väderstreck, längdskidåkning och leder för alpinismo (rendonnée/skidor med stighudar). Byn var också värd för snowboard-grenarna under OS i Turin 2006, så vi såg en hel del snowboard-åkare och skidskolegrupper i snowboard.
Snötillgången var som på så många andra platser i vinter inte den bästa. Alla backar var inte öppna och vi fick se upp hur vi satte skidorna för att inte få alltför många repor undertill från uppstickande stenar, gräs och annat. Därmot kunde vi utnyttja några avstängda pister för att ta oss med alpinismo-skidor upp till en toppstuga med härlig terrass och god lunch att njuta av i solen.
Höjdpunkten på resan blev ändå ett besök i Teresios ostkällare. Vinkällare är vi bekanta med men det var definitivt vårt första besök i en privat ostkällare. Här stod ostarna uppradade på hyllor och i glasskåp, alla från trakten men med olika smaker beroende av på vilken bergssluttning kossorna betat, på vilken höjd och vilken typ av gräs och örter de tuggat i sig. Lagringstiden har förstås också betydelse. Vi ville veta namnet på ostarna, men de har inga speciella namn, det är helt enkelt formaggio (ost), möjligen kan man säga en sorts toma, som är en vanlig osttyp i Piemonte.
Teresio gick igenom den ena osten efter den andra, gröpte ur små smakbitar från mitten och lät oss testa. Mmm, alla var väldigt goda, till slut fastnade vi för en favorit – lagrad ett drygt år och med mycket karaktär i smaken. Vi skulle få med oss en liten bit (trodde vi) – döm om vår förvåning när Teresio helt resolut gav oss hela osten! På översta bilden ser man hur stor en ost är. Protester hjälpte inte, det enda vi fick lova var att ge en bit till vår gemensamma vän Costante i Testico och ta med ett smakprov till aperitivon i baren.
De andra ostarna som vi provsmakat ”stängde” Teresio smidigt igen smakhålet på och la tillbaka på sina platser för fortsatt lagring. Egenodlad potatis och en flaska hemgjord Genepi fick vi också med oss innan vi fick lämna ostkällaren. Vi fick också lova att komma tillbaka på besök på sommaren, när det går att cykla i bergen och studera kossorna på närmare håll.