Första utmaningen var att lära sig proceduren kring bygglov i Italien och att hitta en byggare, muratore. Vid den här tiden var våra italienska språkkunskaper starkt begränsade. Efter lite tips hittade vi en geometra, ungefär arkitekt, så att vi kunde få igång processen med bygglov.
Efter ytterligare tips hittade vi vår byggare, Francesco, som även är olivbonde. Francesco pratar inte ett ord engelska så vi fick använda handviftande och enkla skisser. Eftersom vi inte ville göra några exteriöra ändringar eller flytta väggar gick bygglovet igenom förhållandevis smidigt.
Vi valde genomgående att jobba med lokala hantverkare även om priset inte alltid blev det lägsta. Den stora fördelen är att det i princip ger livstids garanti – det vill säga hantverkarens livstid. Val av klinker och kakel var också utmanande med våra då klena kunskaper i italienska.
För att öka takhöjden inleddes arbetet med att skyffla undan det stampade jordgolvet varvid grundstenarna tittade fram. Vi fick lära oss att den metod som användes för att bygga vår grund övergavs på 1300-talet! Så småningom blev jobbet klart och vi var nöjda. Med tanke på resultatet tror vi att vår Francesco kan delta i VM i plattsättning utan att göra bort sig.
Efter att vi skruvat upp ett IKEA-kök var det så dags för invigning. Vänner i byn bjöds in till sommarfest med sill och nubbe, västerbottenpaj och annat typiskt svenskt. Festen har blivit tradition och vår inlagda sill har faktiskt en del gemensamt med ligurisk beredning av medelhavets acciughe. Sen dess kan man ibland höra ”helan går” med italiensk accent på baren någon sen kväll.
