Vi sitter i köket i Costantes lägenhet som ligger vägg i vägg med sovrummet där han föddes i september 1933. Familjen har funnits i samma hus i många hundra år. Det är Costante som står i mitten av bilden som togs på byns torg 1935 när han fyllt två år. Han blev en av våra allra första vänner i byn och nu vill vi ta reda på mer om hur det var att växa upp på en plats som Testico.
När vi kom till byn för tio år sedan kunde vi ingen italienska alls. Costante skaffade en italiensk-svensk parlör så att vi kunde avsluta kvällarna med en enkel konversation över ett glas vin i hans kök. Nu pratar och förstår vi tillräckligt bra för att få ett hyfsat flyt i diskussionen utan ordbok.
Att växa upp i Testico innebar att gå i skolan och att hjälpa till med djur och jordbruk. Men visst fanns tid för lek också, barnen spelade kula och pallapugno (en gammal antik bollsport, speciellt utbredd i Ligurien och Piemonte). Boccia började också bli populärt. Skolan låg där posten ligger idag och det var först 1953 som byn fick ett postkontor och telefon drogs in. På lördagarna stod odling och jordbruk på skolschemat. All näring i byn kretsade kring djur och odling. Kor, oxar, grisar, mulor, getter, får, höns och kaniner hörde till djuren som fanns. Precis som idag odlades oliver, vinrankor, frukt, grönsaker m.m. Under andra världskriget blev olivoljan en mycket viktig bytesvara.
”- Det var inte bättre förr”, blir svaret med ett skratt när vi frågar. Vi undrar ju, det är ett ganska tufft liv idag med hög arbetslöshet och många gånger slitsamt arbete. Men nu finns el, byn har ett gasnät för spisar och värme och det finns bilvägar till grannbyarna. Costante tar fram oljelampan som står på en bänk och visar hur den fungerar. När han som barn skulle göra läxorna på kvällen var den det enda ljus som fanns. Den eldades med olivolja vilket det fanns gott om.
Det var nog mer livat i Testico på den tiden. Det bodde mer än dubbelt så många i byn och den stora skillnaden var också att alla levde och arbetade här. Ljuspunkter i det hårda vardagslivet var fester som anordnades. I Testico fanns flera, en av de viktigaste då var fieran, Zootecnica när alla djur tansporterades till byn för att visas upp och handlas med. Precis som idag ordnades fester i alla byar och man fick chansen att träffas mellan grannbyarna. Bilvägar fanns inte, så det kunde ta flera timmar att transportera sig till fots eller med dragdjur och kärra. Vägen till Alassio var den som kom först, en grusväg som gick genom vår gränd och Costante berättar att det tog tre timmar att ta sig dit. Dagens väg till Stellanello anlas först på 50-talet.
Under 60-talet började turismen blomstra på Rivieran. Engelsmännen fanns där redan sedan sekelskiftet, men nu kom även charterturismen igång med tyskar och skandinaver. Också Testico utvecklades. Tyskarna köpte gamla fallfärdiga hus, rusticos, som man renoverade. Schweizare och skandinaver följde efter och gjorde samma sak. Familjerna i byn byggde nya, moderna hus utanför den gamla borgen, centro storico. Utan den injektion som turismen innebar hade Testico inte varit vad det är idag.
Det fanns flera affärer i byn och en tabaccheria låg i gränden nedanför vårt hus. Restauranger fanns det gott om – dagens butik var en trattoria och där U’Baccan ligger har det funnits restaurang långt tillbaka i tiden. Ovanpå låg ett av byns hotell.
Costante bjuder oss på en fantastisk tidsresa i sitt kök. Han har flera hundra foton från tidigt 1900-tal fram till idag. När vi ser bilderna och hör om hur hårt livet i byn var förr, förstår vi honom när han säger ”- Nej, det var inte bättre förr.”