Att kunna fara upp i bergen och cykla eller vandra är en av de stora behållningarna med ett hus i Ligurien. Vår by Testico ligger faktiskt i Alpi Liguri och vi utgår ofta från byn på våra turer. Men vill vi uppleva riktigt alplandskap så lastar vi cyklarna på bilen och far lite längre upp i bergen. Den högsta toppen i Alpi Liguri är Punta Marguareis på 2651 m. Men det finns fler höga toppar. Under den senaste träningsresan så besteg dom snabbaste i gruppen Monte Mongioie på 2630 m. Nu i Augusti 2021 cyklade vi upp till Monte Saccarello på 2201 m och Monte Fronté på 2152 m. Nåja, de sista 30 m var vi tvungna att lämna cyklarna och gå.
Det går att göra en topptur på en dag men det är trevligt att stanna en natt på någon rifugio, eller fjällstation som vi kallar dom i de svenska fjällen. En behållning med en natt på en rifugio är att det ofta serveras riktigt god mat. Vi har ett par favoriter som man når över dagen både till fots och på MTB. Bilderna här nedan är från Rifugio La Terza på 2060 m höjd vid Monte Saccarello. För att ta oss dit brukar vi parkera vid den gamla skidorten Monesi på 1400 m höjd. Därifrån är det en ganska fin cykelväg för MTB. Turen bjuder på en fantastisk utsikt. Först över L’Alta Val Tanaro och sedan över Alpi Marittime på den franska sidan. Några hundra meter bort på bergssidan har floden Tanaro sitt ursprung men heter här Tanarello. Tanaro är floden som sedan rinner igenom det lite mer kända Langhe med platser som Barolo & Barbaresco.
Här som så ofta annars i Italien börjar vi med en aperitivo före maten. Den unga grabben som sköter baren har aldrig gjort en Negroni Spagliato förut så det får vi lära ut. Som antipasto passar vi på att äta lokalproducerade ostar från bergen omkring och charkuterier från Piemonte. Även vinet är lokalt från en av våra favoriter, Maffone i Pieve di Teco. Just det här är en Ormeasco som är den lokala versionen av Piemontes Dolcetto. Grabbarna i köket må vara unga men de kunde verkligen ordna en riktigt god middag med ”toppenservice” här uppe bland molnen.
Efter cykling och en rejäl trerätters middag sover man gott. Under tiden laddar vi batterierna på cyklarna så länge generatorn är igång. Dagen efter skall vi testa en för oss delvis ny väg som går runt hela berget, in i Frankrike, igenom en lång tunnel för att så småningom föra oss tillbaka till Monesi. Det visar sig bli lite mer utmanande än vad vi först trodde. Mest beroende på att vägen var i sämre skick än när vi först cyklade mot franska sidan för 11 år sedan. Kraftiga regn och kanske också cross motorcyklar har gjort vägen nära ofarbar på sina ställen.
Så småningom kom vi fram till tunneln som vi bara läst om. Den var klart längre och mörkare än vad vi föreställt oss. Den saknar förstås belysning men eftersom den går i en 450 m lång kurva så kommer knappt något dagsljus in. På med pannlampan! Lite udda med en tunnel på en sliten grusväg som knappt används men det är faktiskt en militär väg mellan Italien och Frankrike som numera helt saknar gränskontroll.
När vi kom ut från tunneln på 1500 m höjd så började regnet. Vi hade en sista stigning till 1800 m kvar men sedan bar det utför i 400 m fallhöjd. Lagom till utförsbacken kom den första åskknallen och kraftigare regn. Det var riktigt skönt att så småningom komma fram till Monesi igen för att äta en enkel lunch och sen sätta sig i en varm bil.