Aperitivon är precis avslutad och vi ska äta middag på en av favoritrestaurangerna vid strandpromenaden i Alassio. Det är i början av november och vi kan fortfarande sitta ute och blicka ut över havet och höra vågskvalpet. De senaste veckorna har vi gjort en egen Giro d’Italia, visserligen i bil men också med våra hopfällbara cyklar med i bagaget. Vi njuter av att vara tillbaka även om vi haft en väldigt bra resa. Turen har gett oss en bra uppfattning och en del överraskningar om skillnader i olika delar av Italien. Vi har återvänt lite tidigare än vi planerat för att vi kände oss tillfälligt mätta på nya platser och upplevelser. Till vår middag sammanfattar vi de viktigaste intrycken.
Hela resan har vi mötts av genomgående trevligt bemötande där vi bott och ätit. Puglia och Marche är regioner som vi verkligen gillat och vill återvända till för att utforska mer. En överraskning är att bergskedjan Appeninerna ger en känsla av alplandskap i inlandet ända ner i syditalien. Vi slås också av kontrasterna mellan de välbesökta och ”turistiska” platserna i Toscana, Rom och Sorrento jämfört med Basilikata, som är nästan helt tomt på bilar och likaså Tarrantobukten i Puglia med milslånga stränder som verkar helt övergivna förutom några entusiastiska surfare. Vädrets makter har varit med oss och förutom några korta regnskurar har vi haft sol och fint väder i stort sett hela tiden. Att vi kunde bada och ligga en stund på stranden kändes också lyxigt sista veckan i oktober.
Målet var att ta oss till Puglia, Italiens klack och vi hade egentligen bara Rom som hållpunkt där vi skulle träffa vår dotter Hanna. Det var också enda platsen där vi hade förbokat boende. Vi gillar att låta omständigheter och känsla styra var vi hamnar och kan konstatera att det funkat alldeles utmärkt den här tiden på året.
Av Italiens 20 regioner har vi hunnit med att färdas genom och besöka mer än hälften. Italien är faktiskt mindre än vad vi föreställt oss, vi känner inte att vi tillbringat överdrivet mycket tid i bilen, även om vi också gjort många avstickare och kört på småvägar.
Motorvägarna håller för det mesta hög klass och är värda att betala för. Söder om Napoli behövde vi inte ens betala – vi vet faktiskt inte varför. Det är först när vi vänder norrut längs Adriatiska kusten vid Bari som biltullarna kommer tillbaka.
Vår resa har gått genom Toscana med besök i Lucca, San Gimignano och Montepulciano. Efter långhelgen i Rom tillbringade vi några dagar på Sorrentohalvön med Pompei som givet mål. Vi korsade Italien via Basilicata för att komma till Italiens klack Puglia. Där utforskade vi bland annat hamnstaden Gallipoli, Lecce och Alberobello med sina trullihus. Resan norrut igen gick längs Adriatiska kusten med några stopp på vägen, bland annat i Senegallia och Corinaldo i Marche.
Vi har upptäckt många pärlor på vår resa och vi konstaterar vid slutet av vår middag att vi också upptäckt hur nöjda vi känner oss med den plats vi lyckats hitta i Italien. Det är en väldigt bra kombination av lugnt och genuint byliv, närheten till Alassio med många restauranger, barer och bra uteliv. Härligt långa sandstränder, varvat med klippbad – i Alassio finns också den långa strandpromenaden som vi inte upptäckt motsvarigheten till på resan. För oss betyder det dramatiska landskapet med höga berg och djupa dalar också mycket för att cyklingen ska bli extra rolig och utmanande. Närheten till snö och alper är ytterligare ett stort plus när man gillar vintersporter.
Mätta och belåtna på både mat och intryck styr vi bilen upp till huset i Testico och somnar gott.